Mamma sa, innan jag åkte, att jag borde ha lärt mig att laga den väldigt svenska risgrynsgröten så att jag kunde bjuda på den när jag kom fram. Tur att jag inte lade ner tid på det. Det var inte så svenskt som mamma trodde..

De enda skillnaderna är att den katalanska varianten är lite sötare, har en touch av citron och äts som efterrätt.